Bild på  sniskan då jag inte klarar/orkar hitta var jag vänder den. Jag och Zeke och Diza var upp till klubben och körde lite agility den 3 januari, inte klokt. Vad har vi gjort annars under året som gått?

Vi har kämpat oss upp till Avancerad klass i Rallylydnad och  startat en gång officiellt  i Avancerad klass.  Gick inte så bra då vi diskade oss och Zeke var "mil" efter mig och ville inget alls. Beror mest på mig för jag måste kunna min del till 110% för att Zeke skall lita på mig och att vi kan ha roligt på banan.  Men vi tränar på och det märks så tydligt när jag slappnar av och har kul att Zeke blir mycket mer följsam och lyhörd.  Vi är bl a på Hundcentret i Kolbäck för de har inomhushall, en liten. Har fått många tips därifrån.

Vi har gått Agilitykurs och startat officiellt  en gång.  Kan säga att Zeke gillar A-hindret väldigt mycket-  1:a starten kunde vi ha gått runt med en massa fel, men då fick jag hjärnsläpp och visste inte vart vi skulle efter en tunnel. Hade 2 hinder kvar men då jag inte var säker så tog Zeke chansen att springa upp på favvohindret, A-hindret och då blev vi diskade.  Vi "tränar" nu under vintern genom att vara med i en inofficiell tävling/cup med möjlighet till 3 starter samma dag. Den går av stapeln fler gånger så vi får se hur det går. Det är i alla fall roligt tycker både Zeke och jag. Ska försöka åka upp till Norberg och träna någon tisdag kväll, lite långt men nån gång skall det bli.

Vi klarade av Allmänlydnadspasset till hösten.  Rolig kurs och roliga kurskamrater, skulle jag fråga Zeke så  tyckte han nog att de flesta var ok förutom Quintus. En stor barnslig rottweiler. Om en rottweiler kan vara barnslig.   Efter  10 kurstillfällen så kunde de passera varandra på 15 meters håll med  hjälp av mutor från min sida till Zeke, sk gnagmöten och detsamma från Quintus husses sida.  Zeke är ju lite polis och det ska vara lugnt och ordentligt och Quintus hade fullt sjå med sig själv, livet och alla hundar.  Hmmmm.   Får se om vi träffas till våren igen vad de tycker då.

Diza kom ju till oss i april och ok, hon är Jessicas hund men hon bor ju i familjen.  Faktiskt så har hon och Zeke lekt och kampat med samma pinne några gånger och det  är stort för Zeke.  Han blev så snopen första gången det hände att han helt kom av sig.  Diza har vant sig vid mormor och morfar också och blir numera glad när hon träffar dem. Zeke och jag och vår lilla spårgrupp brukar träffas tidigt på lördagmorgnar och då brukar Diza vara med också. Hon tycker att spår skall vara i skogen eller kanske i högt gräs men absolut inte på asfalt eller klippta gräsmattor. Då tittar hon på mig som om jag har tappat hela huvudet, "så där kan du väl inte göra". 

Nu ser vi fram mot 2015 och så får vi se vad vi hittar på.  En ny kurs har jag hittat som vi skall gå i februari.  Mer om det då.